What is a Dandy?

23 April 2015

Photo: Cover of Plaza Uomo 5/2014

Picture: Pinterest.com

Fabian Midby har skrivit en bra artikel i den svenska modetidskriften för manligt mode Plaza Uomo nummer 5/2014 med rubriken ”Den Tvättäkta Dandyn”. Skribenten börjar med att klargöra:”Med sin skarpa look och vassa penna är Nicholas Foulkes vår tids mest utpräglade dandy. Plaza Uomo får en exklusiv audiens i historikern, klockkännaren och Financial Times-krönikörens hem.” Midby skriver att Foulkes välkomnar honom iklädd kastanjebruna manchesterbyxor med broderade ankor på, penny loafers, kraftig guldkedja runt halsen och händer fyllda med gnistrade ringar, armband och klocka samt att det inte är en ”underdrift att kalla honom en tvättäkta dandy”. Foulkes är känd för sitt djärva sätt att klä sig och smycka sig. Foulkes säger enligt artikeln att han alltid älskat kläder till en ”ganska så ohälsosam drag” och att han bär dessa kläder enbart för sin egen skull och inte har något intresse att jämföra sig med andra. Denna, enligt artikeln ”tvättäkta dandyn”, har sin största förebild i Hertigen av Windsor som han anser var den bäst klädde mannen på 1900-talet.

I ”Det moderna livets målare”  har Baudelaire att: ”Dandys karakteristiska skönhet består särskild i den kalla uppsyn som följer av det oåterkalleliga beslutet att aldrig tillåta sig bli rörd.”

Britten Beau Brummel, grundfiguren och dandyn personifierad, beskrivs som person i ”Dream Worlds, Mass Consumption in Late Nineteenth-Century France”av R.H. Williams som trendsättaren som bestämde sin omgivnings regler. Han bestämde vem som var inne eller ute, och allt ifrån hur man konverserar korrekt till hur man klär sig. Det var dandyns sociala överlägsenhet som fördes över från honom till hans beundrare. Mitt i en tid av övergång och osäkerhet från den traditionellt politiska och ekonomiska makten som innehavs av aristokraterna, till ett nytt sorts ledarskap, trendsättarens ledarskap, konstruerat snarare av överlägsen smak, än traditionella överlägsenheten med ursprung från titel eller land. Brummell uppfann modeidealet, diskret elegans. Dandyism uppstod som en revolt mot den dominerande adliga kulturen, men i slutet av århundradet kom den även att stå emot masskulturen.

Den allmänna synen idag på vad som är utmärker en dandy anser jag skiljer sig markant mot det dandybegrepp som historiker och modevetare ställt sig bakom. Med detta sagt dras slutsatsen att det inte är en alldeles enkel sak att beskriva dandyn utefter dess performativitet. Bortsett från den erotiska dimensionen av att titta på andra, hör visuella spel med dömande och nära granskning också i huvudsak samman med dandyismen.

Det verkar helt enkelt inte finnas några rätt eller fel, inom några essentiella ramar kring mode och framförande, utan istället så har dandybegreppet förändrats till något annat än vad det var från början. Om vi får kalla honom ursprungsdandyn, Beau Brumell; enkel och modemedveten, fläckfri och till synes utan känslor och utan önskan att bli sedd, till dagens uppfattning av dandyn Nick Foulkes; uppseendeväckande fashionista med fabläss för lyx och dyrbara accessoirer som sätter honom främst i omgivningens blickfång (även om han själv anser att hans performativitet endast är för honom själv och att han inte vill jämföra sig med andra).

Fabian Midby has written a great article in the Swedish male fashion magazine ”Plaza Uomo” number 5/2014 entitled "The genuine dandy". The writer begins by clarifying: "With his crisp look and sharp pencil is Nicholas Foulkes today's most distinctive dandy. Plaza Uomo gets an exclusive audience of the historian, watch connoisseur and Financial Times contributors home." Midby writes that Foulkes welcomed him dressed in a chestnut brown corduroy pants with embroidered ducks on, penny loafers, heavy gold chain around his neck and hands filled with glistening rings, bracelets and watch. and that there is an "understatement to call him a genuine dandy". Foulkes is known for his bold way to dress and adorn himself. Foulkes says, according to the article, that he always loved clothes into a "pretty unhealthy state" and that he wears his clothes only for his own sake and have no interest to compare himself to others. This, "genuine dandy", has as his greatest rolemodel the Duke of Windsor, which he believes was the best dressed man in the 20th century.

In ”The painter of Modern Life and Other Essays” Charles Baudelaire stated that: "The Dandy characteristic beauty consists particular in the cold countenance afforded by the irrevocable decision to never allow themselves to be moved."

The british Beau Brummel, dandy personified, is described as a person in ”Dream Worlds, Mass Consumption in Late Nineteenth-Century France” by RH Williams. Beau was a trendsetter who decided the rules of his society. He decided who was in or out, and everything from how to converse properly to how to dress. It was the dandy social superiority that sprung from him to his admirers. At a time of transition and uncertainty from the traditional political and economic power which are held by aristocrats, a new kind of leadership, trend-set's leadership, constructed rather superior taste, than traditional superiority originating from title, or property. Brummell invented the fashionideal, understated elegance. Dandyism arose as a revolt against the dominant aristocratic culture, but at the end of the century it became even a revolt againt massculture.

The general view today of what is characteristic of a dandy, I believe differs a lot from the dandyconcept that historians and fashionscience people endorsed. Having said this, it is concluded that there is not easy to describe the dandy and its performativity. Aside from the erotic dimension of watching others, among visual games with judgmental and close scrutiny also mainly associated with Dandyism.

It simply does not seem to be any right or wrong, in some essential frameworks around fashion and performance, instead the dandy concept has changed to something other than what it was originally. If we can call him the original dandy, Beau Brumell; simple and fashion conscious, flawless and seemingly without emotion and without the desire to be seen, and switch forward to our time and the perception of the dandy Nick Foulkes; startling fashionista with desire for luxury and expensive accessoires which put him in front as an ambient eye-catcher (although he himself considers his performativity made only for himself and that he do not want to compare himself with others).

Quotes and text is freely translated by me.

Picture of Beau Brummel from cabinetmagazine.org

Picture: Brijesh Patel. January 01 2011. Nick Foulkes


0 COMMENTS