when love is a place

15 September 2016

 

 

 

 

 

 

 

Ibland är kärleken inte en person. Den är minnen av det förflutna och forhoppningsvis en del av framtiden. Min första bostad när jag föddes var en vindsvåning, eller snarare 2 hela våningsplan på Birger Jarlsgatan. På undervåningen, som var i sekelskiftesstil, så hade vi en öppen planlösning mellan kök, vardagsrum och matsal. Sedan fanns också ett extra vardagsrum med en terrass utmed hela rummet, vårt tv-rum. På övervåningen så var det lågt i tak med synliga bjälkar överallt, där hade vi alla sovrummen och i tornet pappas DJ-rum med snurrande discoboll, pinspots och han lilla bås med sina Technics 1200. Båda våningsplanen hade stora badrum och hallar och egna ingångar i hissen som gick till båda planen. 

Nu när jag ser de här bilderna från Siv Krafts mäklarbyrå på nätet, så liksom värms hjärtat lite. Mina tidigaste minnen och mina med kärleksfulla minnen har varit i vindsvåningar. Tycker också den här våningen är så himla bra planerad, med ett helt våningsplan bara med gästrum och typ atelje/studio och en enorm terrass. Tror pappsen skulle älskat att stå där uppe och hålla på med sin musik, samtidigt som han ser ut över hela Stockholm. Pussen.

 

At times love is not a person. It is the memory of the past and hopefully a part of the future. My first home as I was bord was a penthouse apartement, or rather 2 entire floors at Birger Jarlsgatan. On the mainfloor, that was from the late 19th centure, we had an open area with kitchen, livingroom and diningroom. Then there was also a extra livingroom with a terrace  along side the whole room, our tv-room. Upstairs it was a low celing with beams everywhere, where we had all the bedrooms and in a tower daddys own DJ-room with spinning discoball, pin spots and his set with Technics 1200. Both etage had big bathrooms, hallways and their own entraces to the own elevator.

Now, as I see these pictures from Siv Kraft realagent company on-line, my heart gets filled with joy. My earliest memories and my loveliest memories has been in penthouses. I also think the apartement is so well planned, with an entire floor for just guests and a big atelje/studio and an enourmous terrace. I truly belive my dad would have loved to be up there with his music, while looking over the entire Stockholm skyline. XOXO

 

 


0 COMMENTS