life is a strange thing

05 February 2017

 

 

 

 

 

 

 

Är inte livet en ganska konstig resa? Nu är jag vanligtvis en livsnjutare omgiven av kärlek och utan några reella problem alls, vilket jag är enormt tacksam för. Förutom senaste veckan då, tyvärr!

En sak som definerar mig är att jag verkligen tar människor i min närhet på allvar och med djupaste uppskattning, såväl i kärlek och vänskap. Lojalitet och respekt utan att försöka förändra människor runt omkring mig utan snarare stödja och vara närvarande har alltid varit viktigt för mig. Kärlek och förhållande har jag knappt upplevt ännu tror jag? Förälskelse, ja där har jag kanske varit, men utan att det resulterat i något! Är jag blyg? Nja, snarare försiktig! Varför ödsla tid på något som man vet inte är kompatibelt och ger glädje på både kort och lång sikt? Det känns som samhället idag är så snabbt och mycket går ut på kickar för dagen. Kickar som tillfällig boost. För mig ger små saker och detaljer i helheten, stora kickar. Som att känna sig trygg, fri och uppskattad i all enkelhet som person. Jag vill gärna komma nära människor innan de kommer nära mig. Kanske är det aningen själviskt i början att vilja ha mer än vad man kan erbjuda själv? Å andra sidan är jag aldrig falsk, beräknande eller elak. Ovanligt kanske nuförtiden när armbågande, narcissism och skvaller är vägar för att få en bättre position i både yrkesliv och privat? Jag vill inte mena att jag är perfekt på något sätt eller övermänsklig, mer att jag tror vänlighet och ärlighet är oförtjänt underskattat idag. Kanske skyddar jag mitt hjärta, som så många vill komma åt, utan att de egentligen innehar kunskapen av att kunna förvalta det? Å andra sidan om jag skulle jämföra mig själv med egendom, så är jag oförstörd och hel, vilket jag är säker kommer föra mig vidare i livet med fortsatt glädje och tacksamhet för min uppväxt, nutiden och framtiden! Pussen

 

Is not life a rather strange journey?  I'm usually a bon vivant surrounded by love and without any substantial problems at all, which I am hugely grateful for. Except for this last week, alas!

One thing that defines me is that I really take people around me seriously and with my deepest appreciation, both in love and friendship. Loyalty and respect without trying to change the people around me, but rather support and be present has always been important to me. Love and respect in that I have barely experienced yet, I think? Infatuation or thoughts of love, yes, I might have experienced that, but it resulted in nothing! Am I shy? Well, rather careful! Why waste time on someone that you know are not compatible and offers pleasure both short and long term? It seems that society today is so fast and fickle for the kicks of the day. Kicks that function as a temporary boost. For me, providing little things and  the details in the big picture, gives the huge kicks. As for example to feel safe, free, and appreciated in all its simplicity as a person. I would love to get close to people before they come near me. Perhaps this is somewhat selfish to, in the beginning want more, than what you can offer yourself? On the other hand, I am never false, calculating or malicious. Unusually perhaps nowadays when elbowing, narcissism and gossip are ways to get a better position in both the professional and private life? I do not think that I am perfect in any way or superhuman, it is more that I think kindness and honesty are undeservedly underestimated today. Maybe I protect my heart, that so many want to have access to,  but do they actually possess the knowledge to be able to manage it? On the other hand, if I were to compare myself with property,  I am unspoiled and intact, which I'm sure will guide me forward in life with continued joy and gratitude for my upbringing, both the present and the future! xoxo

 

 

 


0 COMMENTS