menswear - resort 2018 - my thoughts

16 June 2017

 

 

 

Astrid Andersen, Charles Jeffery Loverboy, Vivenne Westwood and J.W Anderson

 

 

Jag har med stort intresse tittat igenom bilder från visningarna av "manligt" mode för säsongen ss 2018 Resort. För att illustrera vad som händer inom stora delar av modescenen så är det stora ämnet just nu, könsöverskridande. Fortfarande!?!

Ibland får jag känslan att just detta fokus på könsöverskridande börjar kännas lätt mainstream och förlorar återigen mark i orginalitet och tolkning av tiden. Å andra sidan: Vad är egenligen "könsöverskridande"? I mina modestudier vid Stockholms Universitetet har just analytiska begrepp som kön diskuterats en hel del. Jag läste i "The Social Organization of Masculinity",  skriven av R.W. Connell, en definition där författaren strukturerar upp kön i en trefaldig modell som skiljer ut makt, produktion och känslomässigt engagemang. Men det är bara ett första steg. Han menar att man även måste granska relationerna emellan dessa tre. Connell anser att det är bättre att fokusera på de processer och relationer, genom vilka män och kvinnor lever sina liv, snarare än att försöka definiera maskulinitet som ett objekt (en naturlig karaktärstyp, ett genomsnittligt beteende, en normalitet). "Manlighet", om det nu överhuvudtaget ska definieras som begrepp; är en plats i genusrelationer, de metoder vilka män och kvinnor ägnar sig åt dessa och metodeffekter utifrån kroppslig erfarenhet, personlighet och kultur. Problemet med rena normativa definitioner av "manlighet" är enligt Connell att det faktiskt inte är många män som faktiskt uppfyller normativa standarder. En annan intressant bok i ämnet är "The Men´s Fashion Reader" i vilken Peter McNeil and Vicki Karaminas skriver om det akademiska fokuset på ”dandys” som förstadier till modernitet, urban konsumtion och stil. Dandybegreppet menar dom berättar mycket om attityder till mäns mode, hur man tittar på män och hur män ser på varandra. De har också skrivit en hel del om uppkomsten av en synlig och delvis mer socialt acceptabelt gay manlighet. Intressant är deras syn att homosexuella män, såsom fria från hang- ups av heterosexuell manlighet om stereotyper, och att dessa har på många sätt fungerat som en pilotkonsumentgrupp för män i allmänhet. Delvis då homosexuella mäns relation till konsumtion skiljer sig från heterosexuella män och då främst på två punkter : de tenderar att ha färre finansiella åtaganden och därför ofta högre disponibla inkomster ; och deras konsumtionsmönster används ofta för att förstärka sin sexuella läggning och mode är ofta ett viktigt exempel på detta. McNeil och Karaminas hävdar att detta handlande i sin tur byggt en bro genom vilken marknadsförare har inbrytningar i den vanliga heterosexuella manligheten .

Historiskt, bör nämnas i detta sammanhang, så har ju för sekler sedan rikedomen och ornamenteringen av manligt mode överträffat kvinnors ofta, nästan så att när kläder präglades av kön (genus), definerade dess synlighet i mode snarare som manligt än kvinnligt. 

Frågor som rör (genus) kön, sexualitet, maktrelationer och hierarkier är centrala och med hjälp av mode konstruerar och iscensätter vi våra identiteter. Mode kan också användas för att skapa förebilder i t.ex. olika klasser eller olika genus. Mode kan också användas för att göra motstånd t.ex. mot fördomar kring det som ska vara normalt feminint och maskulint. Inom det performativa anknyter mode till scenkonst och det visuella, som exempelvis i denna post, bilder från visningar på den offentliga scenen. Mode anses vara en komplex social del som utmanar till att reformera det manliga utseendet och görs ibland av de som utövandar makt och räknar med lydnad. Män har också använt sitt utseende som en strategi för vägran eller ointresse inför den dominerande kultur som omger dem. Mode - kläder och övrig styling - ger inte bara uttryck åt vilka vi är eller vill vara, utan har en aktiv roll i skapandet av människor, kön, klass och etnicitet. Mode är också ett sätt att tolka tiden, att uppleva något nytt eller återanvända historien. För att förstå utvecklingen av manlig skönhet och manligt mode, så är det viktigt att se vad det innebär att tillhöra och vara accepterad av sitt samtida samhälle. Utan den bakgrunden kunskapen skulle det vara omöjligt att se hur mäns mode och skönhet markerar motstånd mot antingen samhället och/eller en viss maktstruktur.

För mig är den manliga modescenen på något sätt fast i just begreppet "könsöverskridande". Till och med till den grad att jag börjar känna att modescenen i denna del börjar bli lätt mainstream och förlorar diskussion kring stil- och identitetsskapande. Å andra sidan erkänner jag att mode är en tolkning av tiden och modet i många former ska ses som en form av konst där designerns konstnärliga frihet ska tas på yttersta allvar.

Jag kanske är alltför traditionell? Kanske försvarar jag min egen syn på mode och manlighet utefter mitt traditionella jag? Kanske gör jag också lite enkelt för mig genom att härröra vissa kollektioner till ett uttryck av konstnärlig frihet och inte till skapande av identiteter? Jag anser dock att såsom modescenen ser ut nu, bör kollektionerna vara könslösa i allt ifrån rubricering, inriktning och presentation. Hursom, visningarna från främst J.W Anderson och Vivienne Westwood, är för mig ett uttryck för anti-mode (även om detta anti-mode börjar för mig personligen kännas mainstream och nästintill en normalitet idag).

Min personliga smak vad det gäller de senaste kollektionerna ligger mer mot det traditionella hållet såsom t.ex Belstaffs kollektion. Det är i den riktningen jag tycker en man klär sig riktigt snygg. Jag kan också sträcka mig till Moschinos kollektion, iallafall vissa delar av den och i vissa sammanhang som t.ex. en fest- eller en galaklädsel. Återigen, det är min personliga smak som skapar min uppfattning om hur en man kan vara klädd för att väcka min attraktion! Pussen

 

 

Moschino

 

 

I have with great interest been looking at the pictures from the recent fashionshows of "menswear" fashioncollecions s/a 2018 resort. To illustrate what's happening in large parts of the fashion scene, the big thing is at this moment in time is gender. Still!?!

Sometimes I feel that just this focus on gender crossing begins to feel somewhat mainstream and fashion loses ground in originality and interpretation of time. On the other hand, what is actually "gender"? In my fashion studies at Stockholm University, analytical concepts like gender have been very much discussed. I read in "The Social Organization of Masculinity", written by R.W. Connell, a defintion in which the author structures gender in a threefold model that distinguishes the relationship of power, production and emotional commitment. But this is just the first step. He believes that one must also review the relationships between them. Connell believes that it is better to focus on the processes and relationships through which men and women live their lives, rather than trying to define masculinity as an object (a natural characteristic, average behavior, a normality). "Manhood" if it is at all to be defined as conceps; Is a place in gender relations, the methods that men and women devote themselves to in this place and methodological effects based on bodily experience, personality and culture. The problem with pure normative definitions of "masculinity", according to Connell, that there are actually not many men meeting up to the normative standards. Another interesting book on this subject is "The Men's Fashion Reader" in which Peter McNeil and Vicki Karaminas write about the academic concentration of "dandys" as the prerequisites for modernity, urban consumption and style. The Dandy concept tell a lot about attitudes towards men's fashion, how to look at men and how men look at each other. They have also written a great deal about the emergence of a visible and partially more socially acceptable gay manhood. Interestingly, their view is that gay men, free from hang ups of heterosexual view about stereotypes, have in many ways served as a pilot consumer group for men in general. Partly because homosexual men's relation to consumption differs from heterosexual men and then mainly on two points: they tend to have fewer financial commitments and therefore often higher disposable income; And their consumption patterns are often used to enhance their sexual orientation and fashion is often an important example of this. McNeil and Karaminas argue that this fact has built a bridge through which marketers have inroads in the usual heterosexual masculinity.

Historically, should be mentioned in this context, for centuries before now the riches and ornaments of masculine fashion have often surpassed women's, almost to the extent that when clothing was characterized by gender, it defined the visibility of fashion rather as male than female.

Questions related to gender, sexuality, power relations and hierarchies are central and with the help of fashion, we design and engineer our identities. Fashion can also be used to create role models as in different classes or different genres. Fashion can also be used to make a resistance as for example towards prejudice about what should be normal seen as feminine or masculine. Within the performative, fashion is linked to performing arts and visual, such as for example, now in these images I present from recent catwalks. Fashion is considered a complex social part that challenge and reform the male appearance and is sometimes done by those who exercise their power, counting obedience. Men have also used their appearance as a strategy of refusal or disloyalty for the dominant culture that surrounds them. Fashion - clothing and other styling - not only expresses who we are or wants to be, but plays an active role in the creation of people, gender, class and ethnicity. Fashion is also a way to interpret the time, to experience something new or look back in history. In order to understand the development of male beauty and masculine fashion, it is important to see what it means to belong and be accepted by the contemporary society. Without that background, it would be impossible to see how men's fashion and beauty mark resistance to either society and / or a certain power structure.

For me, the male fashion scene is in some way fixed in the term "gender". Even to the extent that I begin to feel that the fashionscene partly begins to become more mainstream, and we lack the discussions about style and identity creation. On the other hand, I admit that fashion is an interpretation of time and fashion in its many forms is to be seen as a form of art in which the designer's artistic freedom is to be taken extremely seriously.

I may be too traditional? Perhaps I defend my own view of fashion and masculinity too much based upon my traditional self? Perhaps I also make it easy for me by labeling some collections into an expression of artistic freedom and not the creation of identities? However, I think that as the fashionscene express itself at this moment, the collections should be genderless in terms of their classification, their orientation and how they are presented. However, the images from primarily the collections from J.W Anderson and Vivienne Westwood, are to me, an expression of some anti-fashion (although this anti-fashion begins to feel mainstream for me, and more of a normality today).

My personal taste in connection to the latest shown collections is more traditional, as I prefer for example the Belstaff's collection. It's in that direction I personal think a man is dressing really well. I can also extend my approvement to Moschino's collection, for wearing some outfits at a really cool party or a gala. Again, this is just my personal taste that's a result on how a man can be dressed to arise my attraction! xoxo

 

 

Belstaff

 

 

All pictures from www.vogue.com. Please click on image of your choice for a closer look.

 

 


0 COMMENTS