are the world ready - dolce & gabbana?

10 July 2017

 

 

 

 

PICTURE FROM ARTICLE AT WWW.VOGUE.CO.UK. COURTESY OF DOLCE & GABBANA. PHOTOGRAPH BY JASON LLOYD-EVANS

 

 

Jag fullkomligen älskar, och följer underbara Suzy Menkes krönikor om modets underbara värld i Vogue UK. Nu har hon skrivit en artikel om Dolce & Gabbanas kollektion Arta Sartoria, följ länk här! Menkes berättar bland annat att: 

"Ett byte av vardagsklädsel till den internationella kostymen har varit ett bevis för en man som har lyckats - i nästan ett sekel. Hon berättar om Dolce & Gabbanas presentation av Alta Sartoria - vilket betyder "hög klass av formell klädsel" på italienska - visar hur världen förändras. Snarare än att dela upp kollektionen i formell och smart casual, var ensemblerna sammanlagda med högkvalitativt handarbete och kunde sträcka sig från en enkel T-shirt broderad med "Monreale" till storslagna mönster som replikerar de mauriska och bysantinska dekorerade pelarna i katedralens kloster där Domenico och Stefano var värdar vid middagen. Båda designerna är passionerade om sitt couture-projekt, skriver Menkes och Domenico pratade lyriskt om vikten av mänskliga förbindelser i en modevärld av mäktiga varumärken. "Mode är inte marknadsföring; Det handlar inte om pengar, pengar, pengar. Mode är kärlek ", berättade designern. Han fortsatte att prata om hans beundran för Giorgio Armani och Gianni Versace och sade, "Versace var vid sin kontorsdörr klockan sex varje dag. Det är kärlek. "Förbindelsen till religiös tro omfattade jackor, jackor och toppar med kristen ikonografi. Menkes skriver att konceptet var att katedralen, med sina arabiska plattor och barockdekorationer, var en utgångspunkt i Dolce & Gabbanas tänkande process av Siciliens långa arv i att absorbera olika kulturer. Idén var en integreradande del av en uppdelad helgen med utställningar som inkluderade herrkläder, damkläder och smycken för båda könen. Sedan det nya årtusendet har männens garderober öppnat sig för oväntade färger, tyger och stilar. Men världen har inte varit redo att klä sig över rtw, inte till höjden av det lyxigaste skräddarsydda. Med alla sina färdigheter med det skräddarsydda har duo nu hittat ett sätt att komma under huden hos en global generation som inte är så intresserade längre av den "gråa uniformen".

Jag undrar, även om jag är förtrollad av Arto Sartoria, vad kollektionen kan ha för påverkan på samtiden och framtiden vad det gäller just kopplingen till en förändring av "uniform" i maktens korridorer, eller kanske nedrivning av en mur mellan rtw och haute couture? Kan modet förändras så snabbt att det skulle vara accepterat att klä sig på detta underbara sätt i ex.vis bank- och politiker världen. Kort sagt, i maktens korridorer! Eller ska jag se kollektionen som ett vackert anti-mode? Eller kanske ett mode som bara kommer att röra sig inom modets innersta egna kretsar?

Jag är inte alls förvånad att det är Italien som gör att modefrågor som dessa dyker upp med visningar av sådan karaktär som Dolce & Gabbanas Arto Sartoria. När jag tänker italienskt mode, så drar jag medvetet hela tiden paralleller till litteratur i ämnet. Jag funderar mycket kring den italienska renässansen, eller guldåldern som den också kallas, då Italien var föregångare modemässigt och resten av världen låg kvar i medeltiden. Rosa Genoni, en profil inom akademisk modevärld, såg modet som både ett politiskt och ekonomiskt fenomen och faktiskt som en dominerande kraft i lokala och nationella ekonomier lika mycket som det är idag. Mode, var både allvarligt och ett företagande. En annan framstående italienare inom området, Manzini, tog en annan approch genom att belysa det faktum att mode är en personlig och intim upplevelse. Inga andra föremål är så nära vår hud och nära till vår dagliga verksamhet som kläder och accessoarer. Kläder har egna betydelser för bäraren av kläderna, vare sig det är medvetet eller omedvetet. Mode är också, entligt både Genoni och Manzini, en seriös verksamhet som har en historia och hänger samman med frågor om jaget och nationell identitet. Mot bakgrund av dessa framstående personer inom modet och italiensk historia vill jag också tillägga Paulicellis diskussioner kring det egna jaget och nationell identitet och att varje stil är associerad med ett visst land, dess folk och kultur. Paucelli menar att detta är vad som utgör och kallas deras nationella karaktär och alltid är baserat på en lång historia som kan följas genom utvecklingen av modet. Mode har haft en nyckelroll i skapandet av offentlig-, nationell- och könsidentitet i Italien samt i bildningen av stereotyper och mytologier. 

Min personliga åsikt i ämnet är att Dolce & Gabbanas Arto Sartoria är en uppvisning av makt, skönhet och framåtblick. Deras modernitet ligger i deras erkännande av italiensk historia i nytolkning och med ett framtidshopp. Jag ser också kollektionen som ett utmärkt anti-mode på det sättet att jag anser att detta mode faktiskt förskönar alla män, oavsett läggning. Jag känner att Arto Sartoria är ett uppfriskande fläkt att ta på allvar och ett viktigt ställningstagande i dagens lyxmode, som tyvärr går alltmer i riktningen där "snabbt mode" (att vara först) verkar flytta fram barriärerna på bekostnad av innovation, hantverk och kvalitet men också på bekostnad av kunskap av historien i skapandet av framtiden. Sedan får vi väl se om, eller kanske när, den gråa uniformen kastas åt sidan av de som tidigare ansett den vara beviset på framgång och därför eftersträvansvärd? Slutord om kollektionen får för mig bli: Bravissima!! 

 

 

PICTURES FROM ARTICLE AT WWW.VOGUE.CO.UK. COURTESY OF DOLCE & GABBANA. PHOTOGRAPH BY JASON LLOYD-EVANS
 

 

I absolutely adore, and always follows wonderful Suzy Menkes chronichles about the adorable world of fashion in British Vogue. Now she has come up with an artichle about Dolce & Gabbana collection Arta Sartoria, follow link here!

Menkes tells about for instance: Swapping local dress for the international business suit has been the mark of a man who has made it – for nearly a century. She expresses that watching Dolce & Gabbana’s presentation of Alta Sartoria – meaning “high-level formal wear” in Italian – you can see how the world is changing. Rather than divide the collection into formal and smart casual, the ensembles were all put together with high-level handwork and could range from a simple T-shirt embroidered with “Monreale” to magnificent patterns replicating the Moorish and Byzantine decorated pillars in the cathedral cloisters, where Domenico and Stefano hosted a sit-down dinner. Both designers are passionate about their couture project, writes Menkes,  and Domenico waxed lyrical about the importance of human connections in a fashion world of mighty brands. “Fashion is not marketing; it is not about money, money, money. Fashion is love,” said the designer. He went on to talk about his admiration for the independence of Giorgio Armani and Gianni Versace, saying, “Mr Versace was at his office door at six o’clock every day. This is love.” The connection with religious faith included coats, jackets and tops with Christian iconography on the back. Menkes writes that the concept was that the cathedral, with its Arabian tiles and Baroque decoration, was a starting point in Dolce & Gabbana’s thinking process of Sicily’s long heritage of absorbing different cultures. And that idea was integral to this section of the four-part weekend of shows that included menswear, womenswear and jewellery for both sexes. Since the new millennium, men’s wardrobes have opened up to unexpected colours, fabrics and styles. But that has been in ready-to-wear, not at the height of bespoke tailoring.For all their skills at plain tailoring, the duo has found a way of getting under the skin of a global generation not so in love with the plain gray office suit.

I wonder, though I am enchanted by Arto Sartoria, what the collection influence might be for the present and future as regards to the connection of a change in "uniform" and a take-down by the border dividing rtw and hautecouture?  Can fashion change so quickly that it would be accepted to dress in this wonderful way, for example, at the offices as for example in a bank or by politics. In short, by those of worldpower? Or should I see the collection as a beautiful anti-fashion? Or maybe a fashion that will only has its place within fashion's own circles?

I am not surprised at all that it is Italy that makes fashion modernity like these appear with collections of such strong character as Dolce & Gabbanas Arto Sartoria. When I think about Italian fashion, I consciously keep in mind parallel to literature on the subject. I think a lot about the Italian Renaissance, or the Golden Age, as it is also called. When Italy was a precursor of fashion and the rest of the world remained behind and still in the Middle Ages. Rosa Genoni, a profile in the academic world of fashion, saw fashion as both a political and economic phenomenon and actually as a dominant force in local and national economies as much as it still is today. Fashion was both serious and entrepreneurial. Another distinguished Italian in the area, Manzini, took another approch by highlighting the fact that fashion is a personal and intimate experience. No other items are so close to our skin and close to our daily activities as clothes and accessories. Clothing has its own meanings for the wearer of the clothes, whether it is conscious or unconscious. Fashion is also, according both to Genoni and Manzini, a serious business that has a history and is related to issues of self and national identity. In view of these distinguished people in fashion and Italian history, I also want to add Paulicelli's discussions about the own self and national identity and that each style is associated with a particular country, its people and culture. Paucelli believes that this is what constitutes and is called their national character and is always based upon a long history that can be traces from the development of fashion itself. Fashion has always had a key role in the creation of public, national and gender identity in Italy as well as in the formation of stereotypes and mythologies.

My personal opinion on the subject is that Dolce & Gabbanas Arto Sartoria is a manifest of power, beauty and forward-looking. The modernity lies in the designers recognition of Italian history in a new interpretation and with a open mind for the future and the refreshing blurr between rtw and haute couture. I also see the collection as an excellent anti-fashion in the sense that I think this fashion actually exudes all men regardless of their sexual preferences, without focusing on screaming it out. I feel that Arto Sartoria is a collection to take seriously and that it has an important position in today's luxury fashion, which unfortunately for me increasingly are going sadly in the direction where "fast fashion" (to be the first) seems to become more important and at the expense of innovation, craftsmanship and quality. But also in a fashionworld that puts "fast fashion" in the front at the expense of knowledge of history in the creation of the future. Then we have left to see when, or maybe if, the grey uniform will be cast aside by them who historically has seen that garment as the proof of success and therefor desirable? My final word on this topic about the collection is: Bravissima !!

 

 

 

All pictures from article mentioned in post at www.vogue.co.uk. Please click on image of your choice for a closer look.

 

 


0 COMMENTS