My Diary

Margiela documentary out ”The Artist is Absent”

27 April 2015

”Han har aldrig blivit fotograferad, är mycket lång och ingen vet hur han ser ut. Men det är typ allt vi vet om modedesigner Margiela. Så hur i hela friden kunde de göra en film om honom?......

När vi hörde att filmaren Alison Chernick hade gjort en biopic om Martin Margiela, som lanserad på Tribeca filmfestival och nu på nätet, blev vi glada. Kultdesignern har aldrig blivit fotograferad offentligt, och aldrig en gång bugat som tack på en catwalk. Ingen utanför hans inre cirkel vet hur han ser ut, bortom en kornig och overifierade bild på Google Bilder. Slutligen skulle vi få se den riktiga Margiela! Nej, faktiskt, det får vi inte. (En ledtråd är titeln.) Även om denna dokumentär gjordes med fullt stöd från Margiela, uppträder han aldrig i den.”.....

Margiela handlar om mode och design i sin renaste form: ingen glamour, ingen bild, inget ego. I en bransch där superstardesigners är normen, insisterade han på att samarbeta med sina team. Han bokade aldrig kändismodeller, och ofta täckest hans modellers ansikten i huvor. Resultatet är en 12 minuter lång film som inte kan visa oss Margiela, men ger en verklig känsla av mannen. En anonym biopic: vad kan vara mer Margiela än så?”

(Artikeln är fritt citerad till svenska av mig, länk till artikeln se nedan)

”He has never been photographed, is very tall and nobody know what he looks like. But that’s pretty much all we know about the fashion designer Margiela. So how on earth did they make a film about him? When we heard that filmmaker Alison Chernick had made a biopic about Martin Margiela, launching at the Tribeca film festival and now online, we were excited. The cult designer has never been photographed in public, and never once taken a catwalk bow. No one outside his inner circle knows what he looks like, beyond one grainy and unverified picture on Google Images. Finally, we’d get to see the real Margiela! Well, actually, we don’t. (The clue is in the title.) Although this documentary was made with the full support of Margiela, he never appears in it. Margiela is about fashion and design in its purest form: no glamour, no image, no ego. In an industry where superstar designers are the norm, he insisted on working collaboratively with his teams. He never booked celebrity models, and often covered his models’ faces in hoods. The result is a 12-minute film which may not show us Margiela, but gives a real sense of the man. An anonymous biopic: what could be more Margiela than that?

Quotes from the article by Jess Cartner-Morley, see link http://www.theguardian.com/fashion/2015/apr/27/margiela-documentary-the-artist-is-absent-what-do-we-learn-about-the-greta-garbo-of-fashion

Pictures are from the article mentioned and from www.maisonmargiela.com


Might be popping down to Marbella for a few days :)

26 April 2015

Jag har alldeles för mycket att göra de närmaste dagarna för att blogga. Jag har en tenta i veckan och därefter tänkte jag åka ner till Marbella några dagar. Jag vet att jag kom från N.Y. alldeles nyss, men man får passa på mellan alla tentor och jobb. Vad skulle jag vilja packa om jag fick välja fritt? Här kommer några inspirationsbilder ! Alla bilder är på mig och från nathalieschuterman.com,  en butik som ligger mitt i Stockholm och har allt en riktig fashionista kan önska sig, rekommenderas :)

I have way too much to do the next few days for blogging. I have an exam this week and after that I am thinking about popping  down to Marbella for a few days. I know I just came home from a N. Y. trip but one must take this opportunity between all exams and jobs. What would I pack if I could choose freely? Here are some inspirational pictures! All pictures are from nathalieschuterman.com with me in the them. Nathalie Schuterman is a boutique located in central Stockholm and has everything a real fashionista could wish for, highly recommended:)

All pictures from nathalieschuterman.com


Congratz to Damernas Värld 75 years :)

24 April 2015

Nu fyller Damernas Värld 75 år! Sveriges största modemagasin för kvinnor har haft en lång resa med många förändringar som genom att möta dessa alltid legat rätt i tiden och behåller sin ledande ställning. Precis som ett reportage i jubileumsnumret har jag själv vuxit upp med Damernas Värld i hemmet.

Är det inte underbart att jubileumsomslagets vackra modell är självaste chefredaktören Martina Bonnier, som även varit min chef både som intern på Damernas Värld som modeassistent under 2014. Hon är också den härliga kvinna som jag fått förmånen att arbeta med som modell för på Guldknappengalan 2014, vara en av modeassistenterna till boken ”Martinas Modevärld” och modell vid pressträffen för boken.

Det här är bara början, lycka till i framtiden :)

Damernas Värld has its 75 year birthday! Sweden's largest fashion magazine for women has had a long journey with many changes and timely which has led to that it retains its leading position.

Just like a article in the anniversary issue, I myself have grown up with Damernas Värld in my home.

Is not it wonderful that the anniversarycovermodel is the beautiful chiefeditor Martina Bonnier herself, who also has been my boss as I had an fashion assistent internship at Damernas Värld in 2014. She is also the lovely lady who I had the privilege to work with modelling at Guldknappen2014 and as one of the fashionassistants for to the book "Martina's Fashion World" and later modelling for at the presslaunch for the book.

This is just the beginning, good luck in the future :)

Myself modelling for ”Martinas Modevarld” at the presslaunch.

Pictures from bonnierfakta.se and damernasvarld.se


What is a Dandy?

23 April 2015

Photo: Cover of Plaza Uomo 5/2014

Picture: Pinterest.com

Fabian Midby har skrivit en bra artikel i den svenska modetidskriften för manligt mode Plaza Uomo nummer 5/2014 med rubriken ”Den Tvättäkta Dandyn”. Skribenten börjar med att klargöra:”Med sin skarpa look och vassa penna är Nicholas Foulkes vår tids mest utpräglade dandy. Plaza Uomo får en exklusiv audiens i historikern, klockkännaren och Financial Times-krönikörens hem.” Midby skriver att Foulkes välkomnar honom iklädd kastanjebruna manchesterbyxor med broderade ankor på, penny loafers, kraftig guldkedja runt halsen och händer fyllda med gnistrade ringar, armband och klocka samt att det inte är en ”underdrift att kalla honom en tvättäkta dandy”. Foulkes är känd för sitt djärva sätt att klä sig och smycka sig. Foulkes säger enligt artikeln att han alltid älskat kläder till en ”ganska så ohälsosam drag” och att han bär dessa kläder enbart för sin egen skull och inte har något intresse att jämföra sig med andra. Denna, enligt artikeln ”tvättäkta dandyn”, har sin största förebild i Hertigen av Windsor som han anser var den bäst klädde mannen på 1900-talet.

I ”Det moderna livets målare”  har Baudelaire att: ”Dandys karakteristiska skönhet består särskild i den kalla uppsyn som följer av det oåterkalleliga beslutet att aldrig tillåta sig bli rörd.”

Britten Beau Brummel, grundfiguren och dandyn personifierad, beskrivs som person i ”Dream Worlds, Mass Consumption in Late Nineteenth-Century France”av R.H. Williams som trendsättaren som bestämde sin omgivnings regler. Han bestämde vem som var inne eller ute, och allt ifrån hur man konverserar korrekt till hur man klär sig. Det var dandyns sociala överlägsenhet som fördes över från honom till hans beundrare. Mitt i en tid av övergång och osäkerhet från den traditionellt politiska och ekonomiska makten som innehavs av aristokraterna, till ett nytt sorts ledarskap, trendsättarens ledarskap, konstruerat snarare av överlägsen smak, än traditionella överlägsenheten med ursprung från titel eller land. Brummell uppfann modeidealet, diskret elegans. Dandyism uppstod som en revolt mot den dominerande adliga kulturen, men i slutet av århundradet kom den även att stå emot masskulturen.

Den allmänna synen idag på vad som är utmärker en dandy anser jag skiljer sig markant mot det dandybegrepp som historiker och modevetare ställt sig bakom. Med detta sagt dras slutsatsen att det inte är en alldeles enkel sak att beskriva dandyn utefter dess performativitet. Bortsett från den erotiska dimensionen av att titta på andra, hör visuella spel med dömande och nära granskning också i huvudsak samman med dandyismen.

Det verkar helt enkelt inte finnas några rätt eller fel, inom några essentiella ramar kring mode och framförande, utan istället så har dandybegreppet förändrats till något annat än vad det var från början. Om vi får kalla honom ursprungsdandyn, Beau Brumell; enkel och modemedveten, fläckfri och till synes utan känslor och utan önskan att bli sedd, till dagens uppfattning av dandyn Nick Foulkes; uppseendeväckande fashionista med fabläss för lyx och dyrbara accessoirer som sätter honom främst i omgivningens blickfång (även om han själv anser att hans performativitet endast är för honom själv och att han inte vill jämföra sig med andra).

Fabian Midby has written a great article in the Swedish male fashion magazine ”Plaza Uomo” number 5/2014 entitled "The genuine dandy". The writer begins by clarifying: "With his crisp look and sharp pencil is Nicholas Foulkes today's most distinctive dandy. Plaza Uomo gets an exclusive audience of the historian, watch connoisseur and Financial Times contributors home." Midby writes that Foulkes welcomed him dressed in a chestnut brown corduroy pants with embroidered ducks on, penny loafers, heavy gold chain around his neck and hands filled with glistening rings, bracelets and watch. and that there is an "understatement to call him a genuine dandy". Foulkes is known for his bold way to dress and adorn himself. Foulkes says, according to the article, that he always loved clothes into a "pretty unhealthy state" and that he wears his clothes only for his own sake and have no interest to compare himself to others. This, "genuine dandy", has as his greatest rolemodel the Duke of Windsor, which he believes was the best dressed man in the 20th century.

In ”The painter of Modern Life and Other Essays” Charles Baudelaire stated that: "The Dandy characteristic beauty consists particular in the cold countenance afforded by the irrevocable decision to never allow themselves to be moved."

The british Beau Brummel, dandy personified, is described as a person in ”Dream Worlds, Mass Consumption in Late Nineteenth-Century France” by RH Williams. Beau was a trendsetter who decided the rules of his society. He decided who was in or out, and everything from how to converse properly to how to dress. It was the dandy social superiority that sprung from him to his admirers. At a time of transition and uncertainty from the traditional political and economic power which are held by aristocrats, a new kind of leadership, trend-set's leadership, constructed rather superior taste, than traditional superiority originating from title, or property. Brummell invented the fashionideal, understated elegance. Dandyism arose as a revolt against the dominant aristocratic culture, but at the end of the century it became even a revolt againt massculture.

The general view today of what is characteristic of a dandy, I believe differs a lot from the dandyconcept that historians and fashionscience people endorsed. Having said this, it is concluded that there is not easy to describe the dandy and its performativity. Aside from the erotic dimension of watching others, among visual games with judgmental and close scrutiny also mainly associated with Dandyism.

It simply does not seem to be any right or wrong, in some essential frameworks around fashion and performance, instead the dandy concept has changed to something other than what it was originally. If we can call him the original dandy, Beau Brumell; simple and fashion conscious, flawless and seemingly without emotion and without the desire to be seen, and switch forward to our time and the perception of the dandy Nick Foulkes; startling fashionista with desire for luxury and expensive accessoires which put him in front as an ambient eye-catcher (although he himself considers his performativity made only for himself and that he do not want to compare himself with others).

Quotes and text is freely translated by me.

Picture of Beau Brummel from cabinetmagazine.org

Picture: Brijesh Patel. January 01 2011. Nick Foulkes


House of Fendi

01 April 2015

Picture from wheretraveler40.rssing.com 

För en månad sedan läste jag i ”The Guardian” att staden Rom har problem med cashflow och funderar på att sälja ”Square Colosseum” till Fendi. Byggnaden uppfördes under order av Benito Mussolini.

Efter att ha läst modehistoria, är kopplingen till att Italien, under början av 1900-talet med Rosa Genoni som undervisade i modeteori och historia, tydlig. Genoni tryckte på behovet att italienska designers och konsumenter förklarade sin självständighet från dominansen av franska modeskapare. För att lyckas med det skulle man försöka: 1. Återskapa känslan från den italienska guldåldern ”Renässansen” som ett moment som ger nationen inspiration och stolthet. 2. Uppdatera och modernisera de institutioner som reglerade modeindustrin i Italien. 3. Frigöra italienskt mode från Frankrikes modehegemoni.

Il Dulce, det vill säga Benito Mussolini, tog upp modebranschen som en del av fascismens agenda att hantera kulturyttringar kring nation, klass och genus i byggandet av ett nytt Italien och nya italienare.

Eugenia Paulicelli har skrivit boken ”Fashion and Fascism”.Ett av syftena till bokens skapande var att hon ville visa att mode har varit ett av de viktigaste sätten som Italien använt för att försöka skapa, främja och klargöra en nationell identitet för sig själva. Hon ville också erbjuda en modeanalys som behandlar modet under ett bredare historiskt perspektiv för att se hur och varför fröet, till efterkrigstidens utveckling av det italienska modet att bli en stor aktör på den internationella scenen, grodde.

Fendi lanserades 1925 av Edoardo och Adele Fendi, som en päls- och läderbutik på Via del Plebiscito i Rom

- "Du vet, när jag uppfann den dubbla "F," stod det för "Fun Fur'"! lär Karl Lagerfeld ha sagt, med hänvisning till den numera berömda logotypen. Karl Lagerfeld gick med Fendi år 1965 och blev creative director för päls- och damkollektionen ready-to-wear.

Karl Lagerfeld har framför att han hade tittat på mode och arkitektur och hur de uttryckte avantgardistisk kultur i början av 1900talet för SS2015 RTW kollektionen.

Vad betyder egentligen Fendis intresse i Square Colosseum om man tänker ur ett djupare historiskt perspektiv?

One month ago i read in ”The Guardian” that Rome may sell Square Colosseum to Fendi as the city faces cash crisis. The building was constructed under orders of Benito Mussolini

While studying fashionhistory, I have learned than in Italy during the early 1900s, Rosa Genoni taught fashion theory and history at the University of Milano. Genoni pointed out the need for Italian designers and consumers to declare their independence from the dominance of French fashion. To do be able to accomplish that, they would try to: 1. Recreate the feeling from the Italian Golden Age "Renaissance" as an element that gives the nation inspiration and pride. 2. Update and modernize the institutions that regulated the fashion industry in Italy. 3. Freeing Italian fashion from the French fashion hegemony.

 Il Dulce, as Benito Mussolini also is known, took up the fashion industry as part of fascism agenda to deal with cultural expressions around the nation, class and gender in the construction of a new Italy and the new Italians.

Eugenia Paulicelli has written the book "Fashion and Fascism" .One of the aims in writing the book was that she wanted to show that fashion has been one of the main ways that Italy used in order to create, promote and clarify a national identity for themselves. She also wanted to offer a fashion analysis that treats fashion in a broader historical perspective to see how and why the seed, the postwar development of Italian fashion, to become a major player on the international stage, growed.

The house of Fendi was launched in 1925 by Edoardo and Adele Fendi,[2] as a fur and leather shop in Via del Plebiscito, Rome

-"You know, when I invented the double ‘F,’ it stood for ‘fun fur’,” ! Karl Lagerfeld has said, referring to the now famous logo. Karl lagerfeld joined Fendi in 1965 and became the creative director for fur and also for womens ready-to-wear.

Karl Lagerfeld said he had been looking at fashion and architecture and how they expressed avant-garde culture in the early twentieth century for his SS2015 RTW Collection.

What does Fendi's interest in the Square Colosseum really mean, if you think from a deeper historical perspective?

Myself in Fendi t-shirt and bag. Photo Simon Pudas for nathalieschuterman.com